Första helgen, första rivtagen, första kvalen

I fredags packades bilen full med vattendunkar, verktyg, pinaler och förväntan inför första resan ner till torpet. Och septemberkvällen var svart och kompakt när vi kom fram. I detta mörker något som nu var vårt. En konstig och spännande känsla. Kände oss som tomtebobarnen när vi tre, tätt packade, bäddade ner oss i stugfukten i den gamla dubbelsängen, som de förra ägarna lämnat kvar. Kan huset rasa, bara sådär, helt plötsligt, tänker jag innan jag somnar lite oroligt. (En timmersyll på ena kortsidan har i ena änden murknat och gett med sig lite, så hörnan knäar lite okäckt. En av de första sakerna vi ska ta hjälp med att åtgärda).

Vaknar tidigt. Huset står fortfarande. Bra.

a river11a river 3
Vissa av oss hinner varken äta frukost eller byta om innan riv- och renoveringsivern sätter in. Vi pillar och lyfter i hörnen på golv-, tak- och väggbeklädnader. Och så, är de slarvigt och kladdigt, buckliga, blåmålade köksväggarna snart bara ett minne blott (blått). Här ska det vackra timret få komma fram!

Viss tveksamhet uppstår dock när vi kommer ner till de gamla lagren av tapet, de riktigt gamla. Ska vi verkligen riva bort dessa? Helgerån. Visserligen nötta, fnasiga och trasiga. Med fläckar. Men ändå. 200 år gamla kanske. Vi hejdar oss. Vill ju inte vara sådana omoderna inredningsångvältar som bara river ut allt gammalt för att göra nytt och modernt. Tvärtom. Vi vet ju bättre. Mycket bättre. Men vad är alternativen? Låta de fladdriga fnasiga bitarna sitta kvar och ha dem synliga, eller tapetsera över och bevara dem? Vi bestämmer oss för att det ändå inte känns så fräscht just i köket med 200-åriga fuktskadade tapetslamsor på väggarna. Att timret är vackrare än ny tapet (även om nya limtryckstapeter gjorda efter gamla mönster och tekniker är nog så vackra), i detta rum. Och att vi istället sparar och ramar in så många av de äldsta tapeterna som vi kan få bort i större bitar. Så får det bli!

Ett av de understa lagren av tapet i köket.
Och när vi stängde dörren efter oss i söndags kväll kände vi oss mycket nöjda. Tycker att vi kommit en bra bit på väg. Nästa gång tar vi med oss linoljefärgen. Vitt ska det bli! Det är vi överens om. Iaf jag.

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s