Hittegods & röj

Man ska inte skåda given häst i mun, men mycket av det vi fick ta över i och runt torpet var verkligen bara skräp. Jag är jätteglad för alla trädgårdsredskap och den stabila gamla skottkärran som lämnades kvar, men i övrigt var det verkligen inte mycket att hurra över. Det var verkligen rent skräp, hur mycket sakletare man än är. Men några små guldkorn har vi trots mitt gnäll hittat! Under vindstrappan i en liten undangömd vrå hittade vi tre riktigt fina och gamla fotogenlyktor! De ska nu poleras, så ska vi se om vi kan få liv i dem igen. Gnuggar vi riktigt bra kanske vi får önska oss något också?!

Fotogenlampa_8317
Ovan, en av de fina lyktorna vi hittade, samt lite annat hittegods från torpet.

Det krävdes två hela dagar, tre starka man/kvinnor och en stor täckt släpvagn för att få bort den del av skräpet som inte var eldningsbart, till tippen. Tre buckliga gamla diskbänkar, ett gammalt hammock- och ett rostigt gungstativ, två trasiga motorgräsklippare, ett gäng gamla element, rör, sladdar, rostiga oljefat och oändligt många trasiga mojänger av udda och otjänliga slag kördes bort. Kändes oerhört befriande att bli av med det.

Skräpbod2EjStjalpas
Ovan, en bråkdel av allt som rensades ut. ”Får ej stjälpas” … Ouuups!! …
(Skidorna räddades dock och lampan gick till återbrukscontainern på tippen.)

Annonser

4 reaktioner på ”Hittegods & röj

  1. Vilken fin blogg – och fint torp! Jag har bläddrat igenom massa inlägg nu och inspirerats. Var ligger det och hur gammalt är det? Torpet verkar inte helt olikt vårt som ligger i Sörmland och är från 1880-talet. Samma liggande timmer och liknande fönster mm. Men vi har inte varit lika ambitiösa med byggnadsvården som du, utan tänker att det får bli när barnen är äldre och oceaner av tid plötsligt trollas fram.

    • Hej Elin!

      Vad roligt att du gillar och blir inspirerad! Vad glad jag blir!

      Vad roligt att ni också är torpägare! Tänk vilken kulturskatt dessa torp är, som vi tar för så självklara i vårt landskap och som bara finns där och som inte förhäver sig.

      Vårt torp ligger i södra Östergötland, och på murstocken står årtalet 1796 inristat, så vi utgår från att det byggdes då. I två av rummen har innertaket höjts nån gång i början av 1900-talet (då det bodde en väldigt lång man här förut), och då bytte man samtidigt fönstren till lite större/högre (de man ser på de flesta av mina fasadbilder). Men på andra halvan är de alltså lite mindre och lägre fönstren kvar, vilket ser lite lustigt ut. Men är lite charmigt också.

      Jag kan ibland få lite panik över allt som behöver göras, men påminner då mig själv om att det inte är någon brådska. Så länge det inte är hål och läcker in och ruttnar någonstans. Man får se det som en livsstil och inse sina begränsningar av tid, kraft och pengar. Och inte glömma bort att njuta också.

      Allt gott!

      /S

  2. Oj, vad häftigt att det är SÅ gammalt. Tänk alla barn som fötts och vuxit upp och blivit gamla och dött i huset. Svindlande!
    I mäklarannonsen när vi köpte vårt torp stod det att taket var lagat med ny papp och läkt för 10 år sedan. Det litade vi förstås på (naivt jag vet). När vi senare (efter köpet) lyfte på några pannor visade det sig att det var helt fel. Taket hade inte renoverats sedan det byggdes, och här och var hade det ruttnat rejält. Så den här sommaren har vi (min sambo mest om jag ska vara ärlig) lagt om hela taket. Pust!
    Så nu har vi blivit lite mer torra om öronen, hoppas jag. Det känns som om man får åka på några smällar som torpägare, men det är absolut värt det. För mig är det att ha en egen plats på jorden, på ett sätt som jag aldrig känner hemma i stan.
    Har du instagram kan du nog se torpet skymta på några av mina bilder @bagiselin.
    Ha det fint!

    • Å vad kul, då ska jag kolla in ditt Instagram-konto!

      Men, hur funkar det där? Om det är direkta felaktigheter i mäklarannonsen? Även om man har skyldigheter som köpare att besiktiga och så, men det där var ju direkt lur! FY! Inte roligt att råka ut för! Ni har väl tagit det vidare hoppas jag.

      Och visst är det svindlande med alla som måste kommit och gått i ett så gammalt hus. Lite så man skäms att man nu bor och har det som rekreationsställe, på ett ställe där det antagligen slitits hårt för att få allt att gå ihop. Samtidigt som det är ett sätt att hedra de som bott där, genom att sköta om det och bevara det.

      Ha det gott!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s