Mus i vårt hus

Mjöl1
Någonstans i Östgötaskogarna finns just nu en grymt förstoppad mus.

Det är klart att det kommer in möss i ett gistet gammalt hus. Men jag tänkte ändå att de inte skulle leta sig in förrän det började bli lite kallare ute. Det var ju en klart oklar tanke. Så klart de letar sig in oavsett temperatur i jakt på mumsiga saker. Som i vårt kök. Men jag är ändå överraskad att det var mjölpåsen vår besökare gav sig på. Med fri tillgång till bröd, kakor och choklad som låg intill, så var det mjölet som lockade mest!? Man förundras. Det vita giftet rakt upp i nosen.

Därför ligger från och med nu, som ett hån till alla eventuellt besökande möss, våra torra matvaror i genomskinliga plastbackar och glasburkar med tättslutande lock. Och som snubbeltråd har jag garderat och garnerat med enris, vilket jag hört ska avskräcka denna typ av inkräktare.

Återstår att se.

Mus i vårt hus, nej tack! Mice e bajs.

 

 

Annonser

Köket

Äntligen börjar köket anta formerna av ett kök!


Bänkhyllorna är inte helt klara överallt och jag har tänkt sätta upp ett linnetyg framför, men nu fungerar det i alla fall. Så skönt! De väggfasta hyllorna har jag byggt av virke jag hittat i och bakom bodarna, samt av spillvirke jag fått, som jag sedan målat med vit linoljefärg. Hyllplanen har jag bla byggt av bords- och iläggsskivan från det skrangliga köksbord som fanns här när vi flyttade in.

Bänkskivorna som jag cirkelsågade för ett par dagar sedan, är oljade ask/ek-skivor från Bauhaus.

DIskbänkLiv2
Är mycket nöjd med att underredet till den 41,8 kg tunga diskhon i porslin från IKEA blev så enormt stabilt som det blev (går inte att rucka en millimeter!), samt att jag lyckades lyfta hon på plats alldeles själv!


”Kökslådorna”/korgarna köpte jag i vintras på Blocket. Tror de kommer ursprungligen från IKEA. Hade gärna skaffat mig fler, men de verkar inte finnas kvar i sortimentet.

Matta1
Sköna mattan Gåsöga kommer från Åhléns.

Hyllkonsollerna i furu, målade med linoljefärg är köpta på Claes Ohlson och hyllplanen kommer från Bauhaus.

 

 

Cirkelsågspremiär

SågaSkiva1_7906
I strålande sol och 30-gradig värme begick jag min cirkelsågspremiär! Att såga för hand tycker jag fungerar utmärkt (beroende på hur mycket som ska sågas förstås) ända tills man ska såga brädor på längden. Det tar ju en e.v.i.g.h.e.t! Så nu har jag fått låna en cirkelsåg av min snälla svåger! Ett nästan skrämmande vidunder (sågen alltså), men som var riktigt lätt och rolig att samarbeta med.

Hade fått tydliga instruktioner om att använda skyddsutrustning; skyddsglasögon och hörselskydd. Så jag hittade sonens innebandyglasögon och tog ett par bomullstussar  i öronen. Och för säkerhets skull tog jag på ett par gummistövlar också, som komplement till dagens arbetsklädsel; badkläder.

Vad jag sågade? Bänkskivor till köket. I stavlimmad ask/ek, från Bauhaus. Köket börjar sakta växa fram.

Men efter denna svettiga premiär blev det bad och strandliv resten av dagen.

 

Favoriter i köket just nu

KökssakerTre favoriter i mitt kök just nu:
1. En liten flaska Freixenet, mousserande vitt vin, för att fira sommaren. Njuter av den oöppnad till att börja med, då den är så snygg.
2. En jättefin plåtburk med olivolja, från (hör och häpna!) finmatsaffären  … von Lidl. (Köpte två för säkerhets skull, vilket var tur, då jag inte sett dem sen dess i butiken).
3. En svart teburk med gulddekor i plåt, inköpt på Emigrantmuséet i Kisa.

 

Att diska utan vatten

DiskInne14
Vi har ju som sagt inget vatten här i torpet. Inget kommunalt, inget eget, inget indraget, inte ens en gammal fin pump på gården. Tyvärr. Och inte heller någon diskbänk. Men vi har regnvatten. Och vi tar med oss dricksvatten i dunkar och flaskor när vi åker hit.

Jag gjorde ett lite misslyckat blocketköp i vårvintras, som ändå visade sig bli väldigt bra. Jag sökte på zinkbaljor och hoppades hitta något fint och bra som jag kunde ha att samla regnvatten i, istället för de fula stora plasttunnorna vi har nu. Och hittade en underbar fin zinkbalja. Till jättebra pris. De brukar gärna vara ganska dyra när man kommer upp lite i storlek. Så jag skramlade iväg på pendeltåget, till en station jag aldrig tidigare varit, näst längst ut på en av linjerna. Det tog en timme, i en riktning. Och när jag kom fram insåg jag att baljan inte alls var så stor som jag fått för mig. Det var ju inget i regntunnestorlek precis, utan en diskbalja helt enkelt. Men ändå jättefin. Så det blev köp i alla fall. Vilket jag är jätteglad för. För den är underbar att diska i. Förutom att den är snygg, så är storleken och formen perfekta! Fattar inte att man slutade göra diskbaljor i denna design. Den ovala formen gör det perfekt att stå med båda händerna i bredd med en tallrik emellan. Och materialet håller temperaturen på vattnet länge och jättebra. Så ett felköp som visade sig bli ett toppenköp!

DiskInne10
Diska är ju i sig inte världens roligaste, men med så många vackra saker som möjligt blir det helt klart mycket, mycket roligare. Och när jag väl släpat och värmt vattnet, så är det onekligen rätt rogivande och behagligt att blaska runt med händerna och rena både disk och tanke en stund.

Glasen på fot, har jag köpt jättebilligt på IKEA (Pokal, vinglas, 9 kr/st. Rejäla och stabila. Tål det lite tuffa livet på landet väl), de vita muggarna med guldkant kommer från Zara Home (79 kr/st, med pastellfärgad insida), dricksglasen med etsad blomstjärna har jag köpt på Myrorna (15 kr/st) och glasflaskan som vi har vårt dricksvatten i kommer från IKEA (Korken, med tättslutande kork, 19 kr/st).

DiskInne3
Är det fint väder står vi gärna ute under de stora körsbärsträden och diskar. Som terapi för en stressad storstadssjäl.

DiskbaljaUte2

 

Bestick28

BesticksilXX7716

Nysilverbesticken har jag också hittat på Myrorna (10 kr/st).

 

 

Äntligen, vita väggar i köket!

VitVägg10
Jamen, äntligen! Man kan i och för sig hålla på att smådutta vidare och i all oändlighet, men nu tycker vi att väggarna är färdigmålade i köket. Vita! Till slut. Man kan ju tycka ”att det är ju bara att riva ner tapeten och måla allt vitt”, men som vi har rivit, sopat, skrapat, dragit spikar, skrubbat, tätat springor, grundat och målat, målat och målat, innan vi kommit hit. Och nästan misströstat i detta evighetslånga kladd. Vi har ju målat med linoljefärg (Ottossons) och även om vi haft i torkmedel, så har det droppats och smetats runt med färg på allt i vår närhet. (Se bara på tandkrämstuben!). Men nu är det så torrt och fint. Och matt och underbar yta. Lite matta är vi själva också. Men framför allt nöjda! Och även om det tagit tid och varit smetigt, så har den här linoljefärgen varit ljuvlig att måla med. Som en smekning att stryka ut. Och med ett tätt pigment med fantastisk täckningsförmåga. Rekommenderas!

VäggVit3

Väggfönster
Nu blir nästa projekt att bygga väggfasta bänkar och hyllor. För ingen fast köksinredning fanns här när vi kom hit. Bara några rangliga lösa skåp och byråer. Inte ens diskbänk! Det finns ju inget vatten i vårt torp. Varken indraget eller pump på gården. De tidigare ägarna diskade vid en rostfri diskbänk utomhus. Jag har tänkt köpa en diskho i porslin och sätta in här. Lite fix kvar att göra alltså. Fram med hammare och såg!

_MG_0132

Ovan, tandkrämstuben, efter vårens köksmålning.

Krita i taket

Jublade när vi gluttade under de buckliga skivorna i kökstaket, innan vi rev ner dem. Riktigt breda fina brädor skymtade där. Jublet la sig dock lite, när vi fått ner skivorna. Taket visade sig vara lagt med korta brädstumpar i sex rader. Hm, inte riktigt så tjusigt som jag först trodde. Men med lite vit färg skulle det nog bli nog så fint.

bild (31)bild (32)

Efter att ha läst runt så bestämmer jag oss för att måla med limfärg, av följande anledningar:
1. Det är en gammal och traditionell typ av färg som passar i torpet.
2. Den är miljövänlig. Består bara av krita, (ben)lim och vatten.
3. Man blandar den enkelt själv.
4. Den är billig i förhållande till annan färg.
5. Den ska ha bra täckförmåga.
6. Den blir helt matt när den torkar, vilket jag älskar.
7. Årstiden perfekt. Höst, vinter och vår är bra, på sommaren torkar färgen ofta för snabbt.

Nu blev slutresultatet inte exakt så bra som jag önskat, men så här gjorde vi (följde anvisningarna i Gysinge Handbok No 9):
1. Borstade rent taket från löst sittande smuts.
2. Spärrgrundade brädorna med mager linoljefärg (70% vit linoljefärg + 30% terpentin)

Tak grundmålat
3. Köpte ingredienserna på Gysinge Centrum för Byggnadsvårds filialbutik i stan, där kritan fick beställas hem, vilket tog 3 dagar. Fick långa armar av att bära hem 10 kg-säcken med krita. Hade vissa tveksamheter att som vegetarian köpa benlim (nej, jag skulle inte äta det, men ändå), bestämde mig iaf för att löpa hela lina ut, för byggnadsvårdsvärdets skull.
4. Blötlade kritan genom att försiktigt tömma ner allt (10 kg) i en stor hink med 5 liter kallt vatten, som fick stå över natten. Som ej fick omröras förrän dagen efter (annars skulle det bli klumpar i färgen). Samtidigt blötlade vi även benlimmet i en rostfri kastrull som också fick stå över natten.

Kritaiblot1BenlimuppifrånB

5. Nästa dag värmde vi limlösningen försiktigt i ett vattenbad, så den blev lätt flytande.
6. Rörde ihop limlösningen med kritalösningen. (Här stod det ”noga” i beskrivningen. Och jag hade förberett mig ”noga” genom att på Gysingebutiken köpa en sån blandarmojäng som man sätter på borrmaskinen för att göra detta på bästa sätt. Men vi tyckte när vi rörde med rejäl och ren pinne att den såg väldigt välblandad ut. Så vi använde aldrig borrpinneröraren, den sk färgblandaren. Detta kan dock ha varit misstaget som gjorde att jag inte blev helt nöjd med resultatet.)
7. Fick då en väldigt tunn och blaskig målarfärg, men som var väldigt lättstruken. Och som jämnade till alla brädskarvar så fint. Kritan gav alla hårda kanter en mjuk form som jag verkligen älskar!
8. Sen sprang jag och tittade titt som tätt när färgen torkade för i handboken stod att den skulle täcka först när den var torr. Och naiv som jag var hoppades jag på ett mirakel, att taket nu skulle bli just kritvitt (med tanke på ingredienserna) och inte behöva strykas mer. Men tyvärr. Vet inte om det var mig, blandningen, underlaget eller vad det var fel på. För helt täckande var den inte och i det vita hade det uppstått gula fläckar (såg ut som gamla fuktfläckar) och små svarta prickar (såg ut som fluglortar) på vissa ställen, som INTE fanns där efter grundmålningen med spärrfärgen.
9. Men skam den som ger sig. Vi hade ju större delen av hinken färg kvar, så jag strök igen, och igen. Kanterna i alla skarvar blev mjukare och mjukare (jättefint) och de gula och svarta fläckarna blev färre och inte så tydliga längre. Men försvann inte helt.
10. När jag var inne på helg två med strykningar, började dock färgen lukta illa, så då gav jag upp.
11. Lätt besviken på det inte helt täckande och helt jämna resultatet mejlade jag några bilder från första strykningen till Gysinge Byggnadsvård för att höra vad de trodde felet kunde bero på.

Tak vitfläckigt

Och fick snabbt detta svar:

”Hejsan!
Har aldrig sett detta tidigare. Värmde ni limmet ordentligt? Eller är det något i virket som tränger igenom? Jättesvårt att kunna gissa vad som har hänt.

Limfärgen ska ju målas tunt och oftast räcker det med en strykning. Fler strykningar bruka resultera i att färgen ramlar av. Limfärgen är ju ganska svag och orkar alltså inte bära sig själv så många gånger. Dessutom blir färgen inte riktigt vit innan den har torkat. Du kan ju testa och se vad som händer. Ramlar det ner eller inte blir  bra så bör ni ju försöka tvätta bort limfärgen och kanske testa med vår matta linoljefärg för inomhus. Nackdelen är att den luktar starkt men fördelen är att den går att måla snabbt och torkar snabbt. Inget bra svar från min sida, mest svammel, men det är svårt att veta vad som kan ha hänt med din limfärg. VI säljer ju så otroligt mycket av benlim och krita men jag har då aldrig sett detta hända tidigare. Så min undran är om det kan vara något i virket som gör att det blir så gult. Hoppas verkligen att det löser sig för er och att ni får ett tak som ni blir nöjda med.

Hälsningar
Ingela i Gysinge”

Jo, vad vi tror värmde vi limmet ordentligt och då vi grundade och det såg fint och bra ut efter spärrlagret, så har jag svårt att tro att det är något i virket som trängt igenom. Så efter två helger med limfärgsmålning återstår nu bara att se om den pga de många lagren nu kommer att trilla ner också … Jag försöker acceptera de små ojämnheterna i nyansen, intalar mig själv att det bara ser autentiskt ut. Lite genuin fuktfläcks- och flugfläckspatina sådär … Och om den nu bestämmer sig för att sitta kvar istället för att plötsligt börja flaga (efter en vinter eller så) så lovar jag att älska dem innerligt, ist för att behöva skrapa ner allt och börja om med annan färg …

Det färdiga resultatet, om man tittar snabbt och kisar lite, ser ut så här:
Takvitt

Och om man tittar lite noggrannare ser det mer ut så här:
TakFläckigt

Så lärdomar att dra av detta:
1. Har upptäckt att Skansen har ett annat recept på limfärg, där man slipper ha etiska funderingar kring benlimmet, då man istället kan köpa och blanda i cellulosalim (gjort på potatismjöl eller majsstärkelse. Var vanligt under första hälften av 1900-talet. Medan benlimmert användes från 1700-talet och in på 1950-talet). Det hade jag lätt föredragit att använda om jag vetat innan. Kanske hade jag sluppit fläckarna då också?
2. Kanske skulle använt borrmaskinsmojängen iaf.
3. Att man inte ska måla flera strykningar, då kritan inte är så stark.
4. Att färgen är enormt slabbig att måla med! Stänk på allt och alla. Täck väl! Även järnspisen och kylskåpet …
5. Att jag är jättebesviken på fläckarna och att färgen inte täckte bättre efter bara en strykning. Men förutom det är jättenöjd med resultatet …
6. Tänker inte använda limfärg fler gånger, i taken på de andra rummen. Om jag inte ska testa med cellulosalimmet och borrblandarpinnen då …

Första helgen, första rivtagen, första kvalen

I fredags packades bilen full med vattendunkar, verktyg, pinaler och förväntan inför första resan ner till torpet. Och septemberkvällen var svart och kompakt när vi kom fram. I detta mörker något som nu var vårt. En konstig och spännande känsla. Kände oss som tomtebobarnen när vi tre, tätt packade, bäddade ner oss i stugfukten i den gamla dubbelsängen, som de förra ägarna lämnat kvar. Kan huset rasa, bara sådär, helt plötsligt, tänker jag innan jag somnar lite oroligt. (En timmersyll på ena kortsidan har i ena änden murknat och gett med sig lite, så hörnan knäar lite okäckt. En av de första sakerna vi ska ta hjälp med att åtgärda).

Vaknar tidigt. Huset står fortfarande. Bra.

a river11a river 3
Vissa av oss hinner varken äta frukost eller byta om innan riv- och renoveringsivern sätter in. Vi pillar och lyfter i hörnen på golv-, tak- och väggbeklädnader. Och så, är de slarvigt och kladdigt, buckliga, blåmålade köksväggarna snart bara ett minne blott (blått). Här ska det vackra timret få komma fram!

Viss tveksamhet uppstår dock när vi kommer ner till de gamla lagren av tapet, de riktigt gamla. Ska vi verkligen riva bort dessa? Helgerån. Visserligen nötta, fnasiga och trasiga. Med fläckar. Men ändå. 200 år gamla kanske. Vi hejdar oss. Vill ju inte vara sådana omoderna inredningsångvältar som bara river ut allt gammalt för att göra nytt och modernt. Tvärtom. Vi vet ju bättre. Mycket bättre. Men vad är alternativen? Låta de fladdriga fnasiga bitarna sitta kvar och ha dem synliga, eller tapetsera över och bevara dem? Vi bestämmer oss för att det ändå inte känns så fräscht just i köket med 200-åriga fuktskadade tapetslamsor på väggarna. Att timret är vackrare än ny tapet (även om nya limtryckstapeter gjorda efter gamla mönster och tekniker är nog så vackra), i detta rum. Och att vi istället sparar och ramar in så många av de äldsta tapeterna som vi kan få bort i större bitar. Så får det bli!

Ett av de understa lagren av tapet i köket.
Och när vi stängde dörren efter oss i söndags kväll kände vi oss mycket nöjda. Tycker att vi kommit en bra bit på väg. Nästa gång tar vi med oss linoljefärgen. Vitt ska det bli! Det är vi överens om. Iaf jag.